11 Oktober

Gormis

Suki har fått en jättefin kompis som är Alskan Malamut. De fick leka i söndags och det gick jättebra. Han är mycket större än Suki så hon vågade väl inte vara kaksig. Först när vi kom morrade hon i bilen, men sen när hon fick hoppa ner utan koppel och lukta på honom började hon springa och var överlycklig för att vara fri och tillsamans men en annan hund. När vi "vuxna" skulle in och fika lämnade vi hundarna där ute. (Det  var stängsel runt hela huset.) Jag var lite nervös i början och kollade ut hela tiden för att se vad de gör men Suki satt bara utanför dörren och ville komma in. Jag som trodde att hon skulle busa ihjäl sig utan oss i närheten:) Men så fort vi kom ut igen ville hon leka och busa. Gormis var jättesnäll och när han kände att Suki var för jobbig sa han till henne. Det var så roligt att se dom tillsamans.

Hoppas vi får träffa Gormis oftare:)

I övrigt har hon blivit jättepigg och är sig själv igen. Det känns jätte bra ska jag säga. Fast ibland när hon vill bara nafsa och hoppar på mig hela tiden är det inte lika roligt. Ibland blir jag riktigt arg och lägger ner henne och tvingar henne ligga där ett tag. Det gör faktist ont! Hon hoppar aldrig på B. Hon är verkligen rädd för honom så fort jag ropar på hans namn och han tittar på henne så slutar hon. 

Jag måste filma och lägga upp någon gång.

04 Oktober

Nu är vi tillbaka!

Oj det var länge sen jag skrev något här. Vi kan väl säga att bloggen hade en lång sommarlov;)

Ja det har inte varit någon rolig sommar kan jag säga. Varken för oss eller för Suki.
Först och främst så har det bara regnat och varit kallt och vi har inte gjort massa långpromenader som jag trodde vi skulle göra:(

Sedan har Suki fått det ena sjukdomen efter den andra. Först löpte hon...normalt men återigen efter löpet blev hon otroligt seg och totalvägrade att gå ut eller röra på sig. Den här gången väntade jag inte i flera veckor utan ringde vetrinären med en gång och återigen fick vi höra att hennes mjälte hade blivit för stor och det finns inget vi kan göra åt det. Tydligen kan detta hända varje gång hon löper men det är inget som hon har ont av.
Jag kommer så klart byta vetrinär för jag är trött på Blå Stjärna som har 20 vets. som alla säger olika varje gång. Hon fick ta det lugnt i några vekor sedan fick hon ta nya prover och allt verkade normalt igen. Men jag tyckte fortfarande att hon inte var riktigt sig själv.

En dag fick jag samtal från våran hundvakt som säger att hon ligger på gräsmattan och ser sjuk ut och vägrar gå upp. Då ringde jag B och sa att han måste åka hem och kolla vad det är med henne. När han kom hem blev hon överlycklig och började springa fram och tillbaka som en galning och hoppa på B och betee sig normal. Men vi ringde i alla fall till 2 olika ställen och de tyckte att hon skulle in för nya prov. Då visar det sig att hon har magsår och är även röd i halsen och måste medicineras. KUL!

Nu äntligen efter 3 månader är hon sig själv igen. Vi hade tänkt att hon skulle få träffa hundkompisar och vi skulle göra massa utflykt och upptäcka nya promenadstig men inget har vi gjort:(

Nu har jag i alla fall ändrat våra rutiner och istället för 30 min promenad på kvällarna går vi 1 h när jag kommer hem från jobbet och på kvällen blir det bara 10 min kisspromenad.

Jag börjar undra även om inte hon har varit deprimerad för att vi lämnade henne i 2 veckor o sommras och var i Turkiet. Det var mitt under hennes löp och visserligen var hon hemma och hade 2 underbara hundvakter som knappt lämnade henne ens 1h om dagen men ändå.
Man vet aldrig.